"Du har ju fått pip i bröstet!"
(april -01)

"Pip i bröstet? Äh, det är ju bara en envis förkylning." Inte då. Inger, sjuksköterska och lärare på vårdgymnasiet i Västerås, är alldeles bestämd. "Du har fått problem med luftrören, och hur länge har du hostat på det här sättet? Vad har du gjort i vinter? Har du sysslat med lösningsmedel?"

Jaha, det är alltså därför jag hostat sedan i februari och aldrig velat bli frisk efter vinterförkylningen. Jag har tydligen dragit på mig en överkänslighet för båtlack när jag pysslat med delarna till Kitalita, och detta trots att jag använt sprutboxarna på TTC. Det här är inte bra, inte alls bra - i fortsättningen blir det en riktig mask:

Sedan sist har våren anlänt, åtminstone enligt almanackan. "Kitalitas" lillasyster, Accenten "Katja", har genomgått sin sedvanliga vårbehandling inklusive montering av tryckvattenpump och nya kopplingsplintar till elsystemet. Också "Kitalita" har fått sin beskärda del av fritiden: I salongen pågår diverse småplock i väntan på att täcklisterna mot taket skall få sin slutfinisch. Huvudskottet är redan klart med handtag och högtalare på plats. Sidopanelerna med alla delar till bokhyllorna är nylackade och inpassade, om än inte fast monterade - först skall luckornas knäppen monteras.

Också britsarna närmar sig sitt godkännande, vattentankar och reglar sitter på plats, liksom värmare med slangar och övriga delar till batteriutrymmet - om än löst monterat så att man vid behov kan plocka itu allt igen. Jag har till och med köpt hållare för huvudsäkringar och gastäta brytare - batterier är däremot färskvara och skall köpas senare.

Batteriavdelningen
Man börjar med att dra slangen från babors vattentank, den första mellanväggen och bottenreglarna (ovan). Fortsätter med ett första golv och en värmare med anslutningar till värmesystemet (den övre slangen går förut, den undre in i navigationsbordet där cickulationspumpen skall sitta (ovan till höger). Allt avslutas med golvet till förbrukningsbatteriet på 200 Ah, två huvudbrytare, huvudsäkring, en isolerad mellanvägg till det lilla motorbatteriet och en lucka framför med ventilation (lägg märke till "batteriatrapperna" i papp).

Nästa delmål

På kort sikt: Att fortsätta med att pussla ihop lösa delar i toalett och salong. Så fort lokalen tämts på bilar, båtar och husvagnar skall jag börja med babordssidan. Inombords skall jag ge mig på cirkulationspumpen och kanske värmeväxlaren till värmesystemet samt de ventiler som skall koppla samman de två vattentankarna under britsarna med tanken i förpiken - totalt skall det bli det plats för drygt 200 liter vatten.

Niclas förslag om att bygga om tak och nedgång har avvisats - det får räcka med en ny vindruta. Nu blir köket och navigationsplatsen nästa stora uppgift, men det får vänta till hösten. I min fantasi vet jag redan hur det skall se ut, men först skall här seglas Accent! Nu, i början av maj, har Vänern sjunkit så mycket, att bojar och kajplatser är klara i Mariestad - fakturan anlände lagom till påsken. Däremot är inte sommarplanerna lika vidlyftiga som i fjol, kanske blir det bara ett par lugna fotosafaris runt Vänern i lämpligt sällskap.

Inte många rätt på semestervecka
(juni -01)

Nej, det var inte mycket som stämde i resebyrån Holidays beskrivning över sin skärgårdskryssning i Turkiet. Skall man vara riktigt elak, var det bara priset som var rätt.

Dottern Sara och jag behövde varva ned efter ett hårt läsår och hade bokat "en lustfulld skärgårdskryssning där avkopplingen står i främsta rummet". Den 12 juni packades vi som sardiner i en försenad 737:a och forslades med Novair till ett varmt Bodrum i Turkiet (president Bush hade lånat SAS-hangaren på Landvetter till sin Air Force One varför all teknisk service hade försenats med timmar) och efter en nattlig, skakig och hårresande busstur installlerades vi i hytt nr 3 på gületen "Asim 2".

Vid frukosten kunde vi bekanta oss med ett svenskt par från Nynäshamn, nio glada holländare samt besättningen, kapten Özat Okter med son och kock, de tre senare med begränsade språkkunskaper. Asim 2 visade sig vara en tvåmastad stabil motorseglare av klassiskt turkiskt snitt, drygt 20 meter lång och med 3,5 meters djupgående. Standarden ombord var överraskande god med hjälpligt fungerande dusch och toalett i hytten och med gott om kylda drycker ombord, inte alltför dyra. Det senare behövdes, solen stekte från en molnfri himmel under den kommande veckan - och var steker solen bäst om inte ute på havet?

Efter några timmars motorgång mot ost nådde vi vår första badvik där ett bad i 25 gradigt kristallklart vatten följdes av en god lunch. Samma procedur skulle upprepas otaliga gånger under veckan - motorgång, ankring i naturvik, bad, sol, mat, bad, sol, motorgång, ankring, mat, bad, sol etc endast avbrutet av en vacker busstur till Marmaris och emellanåt en natts god sömn. Genomtråkigt, underbart avslappnande och emellanåt rent spännande, som när delfiner lekte runt fören på båten, när vinden en kväll ökade så att flaskorna vandrade över bordet och riset blåste av middagstallriken eller när vi la till vid den egypiska drottningen Klepoatras ö med antika ruiner och en fantastisk strand, enligt legenden ditforslad av romeren Antonius.

Det blev inte många rätt i broshyrens beskrivning, informationen var urusel men resan blev ändå en fullträff som ger mersmak inför kommande seglingsäventyr.

Kitalita då?

Ja, maj och juni har varit tämligen givande månader, kan det bero på det kyliga vår- och försommarvädret hemma i Sverige? Tiden har använts till att, med lite hjälp från goda vänner, återuppbygga fyra meter båtinredning ur en mängd mer eller mindre sorterade delar.

Den första takskivan på plats 
(om än provisoriskt)

Ja, allt är förstås inte i riktig ordning: Skruvarna till sidopanelerna är inte dragna ordentligt, taket är inte alldeles färdigklätt, dynorna skall kläs om etc. Men ändå. Och så är ju den riktiga sommaren äntligen här!

- Är det dags att komma nu?
(september 2001)

Kitalita tittade förebrående på mig när jag dök upp i början av augusti. - Var har du varit, du skulle ju jobba med friborden i sommar? Det tog tid att berätta om allt och alla som kommit i vägen, men hon piggnade till när jag berättade att Inger verkade gilla båtlivet och att hon inte mådde illa av lite tuffare tag. I sista ögonblicket hade vi fått en fin vecka på Vänern med kanonväder, bad i 23 gradigt vatten, en salsakonsert på Lurö, vackra solnedgångar på både Brommö och Djurö samt en långpromenad till affären i Ekenäs innan vi blåste hem till Mariestad.

Nåväl, i början av augusti tog Ingers semester slut och jag återvände alltså till fabriken i Tidan för att försöka kompensera min frånvaro. Eftersom dottern flyttat till Västerås för att studera på ABB-Industruigymnasium hade jag fått en del oväntad fritid.

Kitalitas styrbordssida är finputsad och fin medan babordsidan är under arbete. Den gamla bottenfärgen bearbetas med hela artelleriet; skrapa, färgborttagningsmedel, slipkloss, slipmaskin, trasor och förtunning. Massor av skrapmärken, porer och ojämnheter fylls med epoxispackel (fast den största mängden spackel går åt till att försöka jämna till efter det igenplastade fönstret).

Babord sida i olika stadier av bearbetning.

Givaren för ekolodet har fått en snygg omgivning och kanske blir skrov och köl klara för lackering till våren. Men tyvärr kommer varken vindruta eller överbyggnad att blir klara den kommande vintern, snart tvingar kyla och källargrannar mig att sluta slipa.

Parallellt med arbetet på skrovet har jag finputsat inredningen: Dynorna i förpiken har fått ny klädsel och luckorna knäppen. Toaletten är under slutmontering och salongen håller på att få ett tjusigt tak med inbyggd belysning. Sidopanelerna sitter åter på plats med nya luckor och fräcka bokhyllor.

Salongen mot styrbord, det börjar lika något

Elektrisk röra

Massor med detaljer återstår att ta hand om i vinter, men nu börjar salongen likna något igen. Dags alltså att gå ytterligare ett steg akterut. Tillsammans med broder Nils-Göran, till yrket fartygselektriker, har vi givit oss på navigationsbord och elcentral. Elsystemet var i tämligen gott skick och väl genomtänkt efter en tidigare ombyggnad, men här och där var ledningarna för klena och så var det lite rörigt i elcentralen. Nu skall vi flytta ned alla instrumentplintar till navigationsbordet och renodla elsystemet.

Nils-Göran ger sig på det elektsiska

Basen blir ett gelbatteri på 200 Ah med ett litet Optima motorbatteri på 46 Ah. I drömmarna finns, förutom laptopdator, landström och framåtseende ekolod, en komplett instrumentering inklusive kartplotter, autopilot och kanske radar och då behövs inte bara rejäl batterikapacitet utan också kraftfull strömförsörjning; ett par stora solceller, vindgenerator samt en rejäl generator på motorn. Vi får väl se hur långt pengarna räcker.

Och så har jag sneglat på köket och lyft på luckan till motorrummet...

- Flytta septitankens avluftning!
oktober 2001

Den senaste månaden har tillägnats Kitalitas babordssida, under spackel och slippapper har en ny yta sakta växt fram. Lagom till att källaren börjar fyllas av båtar och bilar, är det dags att gå över till finputs och vattenslipning. Jämfört med babordssidan har det tillstött fler småskador och, tyvärr, en mängd små porer. Porerna är helt torra, förekommer bara i gelcoatskiktet och kommer förhoppningsvis från tiden när hon en gång bakades.

Snart färdigt för lackering!

Ett antal timmar har också lagts på inredningen. Toalettskåp och toalettstol sitter på plats med (nästan) alla slangar och ledningar anslutna. I salongen fixas detalj efter detalj, täcklist efter list. Den tredje värmaren har hittat en plats i ett tomt utrymme strax under elcentralen medan värmeväxlare och varmvattenberedare skall sitta i motorrummet - det är bäst att samla så mycket vatten och så många kopplingar som möjligt på ett ställe. Däremot måste cirkulationspumpen sitta så lågt som möjligt, kanske i botten under batterierna.

Inte så illa?

Och så har både friskvatten- och septitankar fått en antydan till avluftningar. Vattentankarnas skall sitta ovanför köklet (på det att man kan leda ut överskottsvatten i avloppet) medan septitankens avluftning skall sitta strax över vattenlinjen i toaletten (med en "svanhals" så högt upp som möjligt på det att man inte får in returvatten). Det senare efter tips från Niclas som redan legat på svaj i Västindien med Kitalita. "Du måste flytta bort avluftningen från överbyggnaden," sa han, "annars får du en dust över sittbrunnen varje gång någon använder toaletten." Det lät klokt.

Höstinspektion #1
(november -01)

Under senhösten inspekterades Kitalita av Ingemar Nyman från Skövde, lärarkollega, långseglare och mångårig Balladägare. Ingemar var intresserad och jag behövde goda råd. I brist på tid går ju arbetet tämligen sakta, men för första gången sedan jag började rota i förpiken, november 1998, har jag vågat titta ända till aktern - och börjat fundera över hur jag skall få plats med allting.

Nå, Ingemar höll med om att det gamla köket hade förlorat sin charm. En riktig spis får inte plats och dessutom ser det lätt risigt ut med vattenskadat fanér vid nedgången, en vattenskadad bänkskiva och fula skjutluckor i överskåpen. Men att bygga in en lucka för en soppåse i navigationsbordet var ingen bra idé tyckte Ingemar, till navigationsbordet skall man ju flytta de lådor som försvinner under spisen. Soporna får nog plats under diskbänken.

En ny dieseltank platsar bäst i botten av babord stuvutrymme, ā la Ballad. Det går att få ut dubbel volym mot Balladens och ändå få ned tanken genom öppningen. Och det blir knappast något problem med vikten, peket, ankaret och all kätting i fören kompenserar.

I stickkojen måste det isoleras ordentligt - där rinner det av fukt annars. Betongisolermatta blir alldeles utmärkt, mot alla sidor. Så sedan sist har jag rensat bort den gamla hyllan, de gamla ledningarna och den gamla mattan. I stuvutrymmena håller jag på att sätta väv och så skall en liten spricka i glasibern ut mot sittbrunnen lagas.

Sedan sist sitter också cirkulationspumpen på plats (längst ned i värmesystemet), täcklister och innertak i salongen är (prov)monterade och så är alla gamla instrument urplockade - bara kompassen blir kvar. Finns det måhända någon som vill köpa en hederlig gammal VDO-logg, en Philips GPS, en AP Decca Navigator, en Silva 2200 logg, ett Navico DS150 ekolod eller ett Silva 3200 ekolod?

Inspektion #2
(december -01

Så. Nu har också båtsnickare Ingemar Andersson gjort sin årliga inspektion. - Ja, det ser ju inte så illa ut hittills, tyckte han, och så tittade han på navigationsbord, stickkoj och kök. - Men du har mer jobb på lut, antar jag. Jodå, och efter några timmar hade vi kommit överens om tagen:

• Planerna på en bokhylla på skottet mot toaletten avskrivs.
• Ja, navigationsbordet var ju inte så vackert, men det skulle gå att ordna. - Gör bara en mall över hur den nya ovandelen skall se ut. En mall? - Ja, det löser sig nog bara du får bort skivan.
• Den gamla och trasiga bokhyllan i stickkojen skall ersättas ned en ny. - Och så skall du plasta fast den mot skrovet, annars håller den inte när du är ute och långseglar.
• Att isolera stickkojen och klä in den med en plywoodskiva mot sittbrunnen var helt OK, liksom tankarna på att sätta mahognyfanér på akterskottet. Däremot får köket vänta, kvällen var redan sen.