|
Inledning |
Kylan slår till Under jullovets köldvåg sjönk temperaturen till strax under 5 plusgrader i fabriken i Tidan, men varma kläder och en värmare gjorde situationen uthärdig ombord på Kitalita - åtminstone under de få dagar då jag hade tid att ägna mig åt henne.
Stickkojen har fått en rejäl genomgång med isolermatta, väv och färg. En ny elinstallation är på gång med ett 32 mm plaströr i taketet och nu väntar jag bara på att den nya bokhyllan skall bli färdig så att jag kan plasta fast den mot skrovet och avsluta med att sätta isolermatta och galon mot skrovet.
Navigationsbordet har genomlidit sin stora renovering med viss bravur: En ny ovandel och ett nytt lock har passats in och befinner sig just nu på lackering, kökslådorna håller på att byggas om så att det skall passa i navigationsbordets gavel
tillsammans med värmare och cirkulationspump. En bokhylla är upptagen i knähöjd och därovan finns en mellanvåning för bl.a. instrumentplintar och regulatorer.
Egentligen blir det alldeles för fint, det känns som om jag måste ge mig på omgivningen också. Elcentralen är t.ex. inte för vacker när man tittar närmare (nu skulle allt Ingemar vara stolt över mig). Jag har börjat med att rensa skotten vid kök/navigationsbord från gammalt lack...
Motorbeslut dröjer
Länge, länge har jag funderat på om jag skall byta motor i Kitalita eller inte. En 7,5 hk Yanmar 1GM (inköpt 1985 för 23 000 kr komplett med axel)
är alltför klen för en så pass tung båt. Dessutom är sötvattenkylningen trasig och så har motorn gått en hel del timmar på väg hem från Västindien. Å andra sidan är en ny motor hur dyr som helst, medan
den här Yanmaren är outslitlig och dessutom har installationen, åtminstone enligt förre ägaren, fungerat perfekt under alla år. Motorbädden har friska motorfästen, propellern var den enda som inte fick beväxning i Västindien och bränsletanken må vara liten, på bara 22 liter, men placeringen gjorde att det alltid var enkelt att åtgärda luft i
systemet.
Niclas berättar:- En gång, när vi fick riktigt dåligt väder på Biscaya och skulle försöka ta oss in till en hamn efter en fiskebåt, lade motorn av. Soppatorsk, vi hade glömt att fylla på diesel. Vi befann oss i ett riktigt heltaskigt läge och hade inte tid att lufta systemet, men det räckte att mala med startmotorn för att få fram ny diesel och få liv i motorn."
Det låter ju bra. Så, efter att jag har öppnat stuvarna i sittbrunnen och rotat runt lite, har ett
par första beslut trätt fram:
Beslut om ett eventuellt motorbyte dröjer däremot, det är mycket pengar som skall fram. Time out I slutet av februari tvärstoppade
projekt Kitalita. Efter en intensiv period där jag försökte hinna med
att få så många trädelar som möjligt, helst alla, lackerade före
sommaren och en planerad flytt till Västerås tvingades jag begära
"time out". Boken "Relationer ombord" av Marie
Blomqvist rekommenderas alla båtbyggare.
Under den närmaste tiden får projektet lov att gå på sparlåga.
Under våren nöjer jag mig nog med att lacka färdigt alla de trädetaljer
som ligger på TTC, en skön blandning av delar till naviationsbord och
kökslådor, den nya dörren till förpiken samt stickkojens bokhylla. Förhoppningsvis
kommer jag igång med arbetet igen till hösten.
Livet återvänder Sommarlovet närmar sig sitt slut och
sakta bärjar arbetslusten att återkomma. Våren blev ju rätt
turbulent, projekt Kitalita lades på is och hennes rival, Accenten
Katja, har inte ens sjösatts i år. Sommaren har istället ägnats åt
att flyttta från ett radhus till en insatslägenhet i Skövde, till att
plocka hallon hos min gamla mamma i Dalarna, till att lyssna till
nattliga Dan Anderssonvisor vid en kolmila i Norrvik, till att bada i
Dalälven, sola, läsa dåliga (och bra) deckare, till att reparera ett
skadat förhållande och till resor, bl.a. till Kreta och Prag, den
senare före översvämningarna och tillsammans med dotter Sara.
Nu närmar sig skolstarten och jag har hälsat på hos mina två
segelbåtar i Tidan. Där stod de, precis som jag lämnade dem i våras,
Katja färdigvaxad och halvt framdragen, Kitalita täckt av damm och
prylar.
Så snart som möjligt skall jag köpa en stor presenning att täcka
Katja med, när skolan kommit igång på allvar skall jag ge mig på
Kitalita igen. Resterna av det odugliga vindrodret skall monteras bort
från akterspageln som skall återställas och få alla fula hål
igenplastade. Och så skall jag göra färdigt det sista på friborden,
plasta igen hålet efter VDO-loggen och därefter ge mig på överbyggnaden.
Däcket skall tvättas och rensas från skräp, skador lagas och så
skall jag tänka ut ett sätt att täta skarven mellan skrov och däck.
- Vi seglar till Shetlandsöarna! Är det ett nytt stolleprov på gång?
Nejdå. Jag sitter hemma hos Eie Bengtsson i Mellerud och vi pratar
framtid och båtliv. Jag har kommit igång med projektet efter ett halvårs
paus och behöver ha någon förnuftig person att prata strategi med. -
Ja, det skulle bli en bra test för både båt och besättning. Sommaren
2005 borde vara ett bra mål.
Eie är ingen duvunge när det gäller segling och för två år
sedan var vi till Sörlandet tillsammans. Han menar allvar, och varför
inte? Det är ju i alla fall nästan tre år tills dess...
Eie skall förresten flytta till Lyrestad i Västergötland och
planerar att lägga sin båt i Sjötorp. Eftersom han lovar att det
finns plats för en gast och eftersom jag faktiskt borde satsa mera tid
och pengar på Kitalita är det dags att annonsera ut hennes
lillasyster, Katja alltså, dvs min kära Accent.
Höstinspektion
Sedan sist har jag haft det sedvanliga
höstbesöket av min läromästare, Ingemar Andersson från Lidköping.
Han hummade om att inredningen blir riktigt bra - om man tar hänsyn
till omständigheterna. Jag hade provmonterat navigationsbordet och
salongen såg faktiskt fin ut, tills Ingemar petade på bordet och
korthuset rasade samman...
Ingemar passade på att dela ut en
massa goda råd (de flesta av dem innebar ännu mera arbete för
undertecknad och var av typen "Du kan börja med att riva det gamla
köket och börja det nya med kylboxen" och "Sargarna till
stuvluckorna ute i sittbrunnan måste byggas om så att de inte släpper
in vatten"). Han gjorde lite nytta också och monterade bl.a. dörren
till förpiken - visst blev det bra?
Nu väntar jag på att min elkunnige
broder Nils-Göran skall fortsätta med det elektriska innan jag kan göra
klar navigationsplats och stickkoj. Under tiden håller jag på med att
vidga vyerna, jag har tagit mig ut på däck med varmvatten, såpa,
trasor och borste i hösta hugg. "Power filen" är bra till
att jämna ut gamla skador och slipa ned sprickor. Anders i
Hamnmagasinet lär få ta hem fler burkar med epoxispackel och plast i
vinter...
- Endast långsamt framåt Tyvärr den här hösten varit alldeles
särskilt besvärlig vad gäller min arbetsinsats på Kitalita - snart känner
hon väl inte ens igen mig. Hösten har varit fylld av konferenser,
provrättning, websidor, kvällstjänst i form av information till
"våra" högstadier (dvs PR för vår gymnasieskola) och extra
kvällskurser.
Som om det inte räcker finns
Segelflygsport, en tidning som skall fyllas med material, samt en kvinna
och en dotter som man ju gärna vill träffa ibland - vad gäller
dottern är vi framme vid avsnittet övningskörning och hon är
viktigare än alla båtar tillsammans.
Lite har det ändå blivit gjort. Viktigast är väl att jag äntligen
kommit igång med däcket. Först och främst skall åratal av damm och
smuts tvättas bort. Sedan skall gamla skador lagas och en massa
sprickor slipas ned. Power file, spackel, slipmaskin och slippapper -
temat känns kanske igen?
Och så har en lärarkollega som hade en helgdagskväll ledig
(bilden) hjälpt mig med att dels sortera elektriska ledningar och dels
montera bort alla durkar och göra rent i kölsvinet - där fanns åtskilligt
att rota i. Målning pågår just nu som bäst. - Ja, det är ju lite överkurs förstås Låt mig börja med att önska en
god helg till alla dem som läser den här sidan, en hälsning från
Kitalita och hennes medarbetare. Humöret är gott då år 2002 har fått
en bra avslutning efter ett riktigt uselt mellanparti.
Sedan sist har kölsvinet fått en rejäl rengöring och därtill ny
färg. Efter den insatsen bad jag min snickare att ta hem en 16 mm skiva
av teaktrall på det att Kitalita skulle få nya durkar. - Jodå, det
kan jag ju hjälpa dig med. Skall du göra sargar också, frågade
Ingemar så oskyldigt som bara han kan. - Vadå, sargar? - Ja, det är
förstås lite överkurs, men man brukar göra en sarg så att det blir
lite snyggare runt durkarna. Vi kan ju åka ned i Linjetten så får du
se hur det ser ut.
Saken är den, att Ingemar med sonen Jan just byggt klar inredningen
i Jans alldeles nya 35 fots Linjett och nu åkte vi dit i vinterkylan för
att titta. Det blev en lång titt och här fanns lösningar på alla de
små och stora problem jag haft: Köket, bordet, dörrhandtaget in till
förpiken, hyllan i stickkojen, ett handtag i taket att hänga i,
gardinstängerna och, förstås, durkarna. Sargarna medför en hel del
extra arbete, men ack så snyggt det blir...
Under jullovet har flera dagar lagts i Tidan och just nu pågår
arbete både högt och lågt:
Och så har motorrummet äntligen öppnats (efter två års
tvekan...) och en stor utrensning har inletts. Gammal isolermatta rivs
ned och därtill skall elledningar, reglage och slangar sorteras (och
demonteras).
Fast det stora jobbet är förstås däcket. Mikael Lund, lackerare
och seglare från Mariestad, har detaljtipsat om hur man angriper
nedsliten gelcoat med Scotch-Brite slipsvamp, hur man lagar skador och
tar bort sprickor. De senare är av samma typ som på ett segelflygplan
som fått stå ute i sol och regn och här finns ingen pardon: Runt
sprickorna måste gelcoaten slipas ned ändå till plasten.
Att den gelcoat som lagts i båtformarna brukar vara fylld av
mikroporer hade jag däremot ingen aning om. Det räcker inte ens att
vattenslipa ytan med 400-papper, man måste följa upp med epoxigrund
också. Nå, den skall Mikael få spruta på. Någon gång nästa år,
kanske?
Robert Axelsson |
Yanmar 1GM
