En ovanligt bra februaridag började med en stadig frukost på hotell ”Auberge du Mont Prorel" i Briancon, en liten stad högt uppe i de franska Alperna. En timme senare stod vi uppe i Serre Chevaliers skidområde och framför oss sträckte sig många, många kilometer av härlig, nypreparerad röd pist, Vid min sida stod dotter Sara och log belåtet mot solen som sken från en mörkblå himmel. Det gör inget att hon numera åker ifrån mig – mjölksyran i vader och lår blir mig övermäktig efter någon minut. Å andra sidan var det sällan långt till ett glas vin chaud och lite vila. Ett sportlov med en veckas skidåkning i Frankrike bidrog kanske inte till Projektets framskridande, men gav desto mera sinnesfrid.

En mindre bra dag hade jag en måndag i slutet av januari. Dagen började med en rejäl försovning, fortsatte med en missad mattelektion med TE 1, det var visst schemabyte efter nyår. Under ett par håltimmar förflyttade jag mig så till TTC för att smyga mig till lite ”quality time”. Under åren som gått hade jag skaffat mig en icke föraktlig erfarenhet vid bandslipen, trodde jag. Just som jag lade an den sista biten körde jag förstås av bandet - och det var inget litet och billigt band. Efter det var det tämligen enkelt att övertyga Christer om att hjälpa mig med några snitt i bandsågen. Snitten gick bra, men när jag vände mig om med den största av teakdurkarna i famnen slog en kant i ett stativ och en stor bit slogs loss ur faneret. Merdé! En närmare titt visade dessutom att limmet hade släppt så att faneret hade delaminerat på ett flera kvadratdecimeter stort område, förmodligen efter ett tillverkningsfel. Tur i oturen var, att det fanns en rejäl press på TTC och så hade jag just köpt flera kg epoxi, så lagningen och limningen av faneret gick bra.

Sedan dess har jag återfått kontrollen över durkarna. Samtliga sarger är inpassade, på en del ställen skall jag dock bygga en bädd av epoxispackel på det att de skall ligga riktigt bra. Just nu befinner de sig på lackering tillsammans med diverse andra större och små trädetaljer – bland annat de nya mahognyskivorna till akterskottet. De nya durkarna skall så småningom få ett extra lager lack och har redan stått som modell för en omsågning av de gamla durkarna som därmed kan användas att slita på tillsvidare.

Sittbrunnens stuvutrymmen har fått en noggrann rengöring och en omgång röd kölsvinsfärg. Planerna på att placera varmvattenberedaren i babords stuv har emellertid bordlagts – där skulle den bli alldeles för utsatt. Nej, ned med den till det döda utrymmet akter om motorn. Jag sätter den nya dieseltanken i babords stuv istället, à la Ballad. En modell i papp är på gång. När det blir lite varmare skall jag plasta in det nya mellanskottet i stuven längst akterut och montera gasolflaskor och läckindikator samt min Ebersprächer dieselvärmare med sitt expansionskärl – den har legat och väntat i flera år.

PS. Paul Källström, som bl.a. hjälpt mig med att montera väv och skära bort det gamla vindrodret gick bort i början av februari efter en kort tids sjukdom, som man skriver. Cancern tog honom alldeles för tidigt. Jag sörjer en god kamrat.

Nygamla dynor testade
(mars 2004)

Arbetet går så sakta framåt och faktiskt börjar man kunna skönja någon form av resultat, i all synnerhet sedan jag kunnat prova hur de omklädda dynorna ter sig i förpiken. Det blir inte alls illa. Hjälp har jag fått av Lars-Erik Blom, segelflygare i Tibro som specialiserat sig på att klä stolar och som hade fått en rulle högklassigt stolstyg från Bogesunds väveri över. Fast, att redan prata om slutresultat är väl lite övermaga?

Nåja, lite har det väl hänt sedan sist. I det minimala kölsvinet har jag till exempel monterat in en elektrisk länspump med nivåvakt. Den gamla handvevade länspumpen, den som sitter ute i sittbrunnen, har fått en rejäl översyn och nya slangar, de gamla var så sköra att de gick sönder bara man tittade på dem.

En annan segelflygare, Anders Gustavsson, hjälpte mig att klä de nya teakdurkarna i stuvarna med glasfiberväv. Vadå, lyxigt med teak i stuvarna och till att ställa gasolflaskor på? Äsch, jag hade ju bitar över. Gasolinstallationen är också klar, fast det var hundan vad dyra de nya, behändiga PK6-glasfiberflaskorna är. Stuvutrymmena ser därmed riktigt prydliga ut och för den nya dieseltanken, den som skall sitta på babords sida à la Ballad, har jag gjort mallar – det torde bli en tank om ca 80 liter, det får räcka. Men kanske måste jag göra en modell i plywood för att se om den verkligen kommer ned genom luckan?

  Förpik och gasolinstallation

Nere i salongen har garderoben fått en ny front och så har jag börjat lacka britsarnas fronter samt bygga om bokhyllorna – de gamla bokstöden fungerade inte. I pentryt har jag passat in lådan under spisen samt den sista bänkskivan med sina styrningar, en skiva som kan fällas ned bakom spisen när man skall laga mat. Det var lite pyssligt men nu pågår lackering av alla delar.

I sprutboxen hittar man också sargerna till durkarna samt en rad andra trädetaljer, t.ex. de fanerskivor som skall sättas på akterskottet. Nu måste jag bara bestämma hur taket i den aktre delen av salongen skall se ut – galonväv direkt på plasten med hål för vinscharna på rufftaket eller väv på tunna fanerskivor som skall gå att ta bort? Fanerskivor, va? Trodde väl det, jag som redan hade putsat taket rent och snyggt. I onödan alltså.

Glad påsk med nya ögon
(april 2004)

Den 7 april fick jag vänster öga opererat för grå starr, ännu en god erfarenhet av svensk sjukvård. För fem år sedan var det en brusten blindtarm och för ett 10-tal år sedan ett svårt diskbråck - jodå, jag har haft nyttja av de pengar jag betalt till sjukvården. Eftersom jag har usel syn på höger öga är det rent fantastiskt att åter kunna se, att grädde verkligen var vit och inte gulvit. Aldrig kunde jag föreställa mig att skillnaden var så stor, att den gamla ögonlinsen var så fördunklad. Redan för flera par år sedan klagade Roland på att jag aldrig såg prickarna när vi var ute och tävlingsseglade i Katja. Ännu värre var det i somras när jag seglade med Eie, då fick jag ta till kikaren för det mesta. Om en månad är det dags att prova ut nya glasögon, efter linsbytet har jag blivit en aning mer närsynt.

 
Plexiglasluckor, mysbelysning, kylbox, diskho med blandare, vinförråd, ENO-spis, kantlister och en bänkskiva som går att fälla ned bakom spisen (ovan).

Nackdelen med en operation mitt under påsklovet var förstås, att det inte blev så mycket gjort på projektet, men det priset var lätt att betala. Sedan sist har jag ändå hunnit med att plasta fast skottet i akterstuven, gjort färdigt gasolen och börjat installera min Ebersprächer varmepanna. Spännande. Nere i salongen ligger de nya durkarna med sina sarger tryggt på plats och pentryt är äntligen klart med kantlister, diskho och vattenutkastare (fast det skall bli ytterligare en för friskvatten). Härnäst på dagordningen står fortsatt pyssel nere i salongen, navigationsbordet är snart moget för montering och så väntar jag på att broder Nils-Göran skall ta svängen förbi och ta hand om det elektriska. Därefter följer arbete i stickkojen och med taket i den aktre delen av salongen.

Nu ligger durkar och sarger på plats, fast det återstår änmu att klä den öppna plasten i förpiken med tunn teakfanér - tillverkning pågår.

Inte så mycket av den gamla inredningen blir kvar – det gamla knivstället är ett av få undantag och har nu återfått sin gamla plats, nästan i alla fall. Trappan blir också kvar, men den är för tillfället förflyttad till Lidköping och demonterad för att få lite ny finish. Det behövdes, den var inte för vacker. Det var inte heller motorrummet där jag just håller på att pilla bort den gamla isoleringen och skall sätta ny matta. Här skall det också bli plats för varmvattenberedaren och övriga delar till värmesystemet – men var har jag lagt värmeväxlaren? Spaning pågår.

Värmare med komplikationer
(maj 2004)

Det tog ett par veckor, men till slut hittade jag värmeväxlaren (jag hade förstås lagt den på en säker plats, så att jag riktigt skulle veta var den låg). Ändå går det lite trögt med värmesystemet. I broschyren stod det, att det skulle vara en enkel affär att montera den här värmepannan från Ebersprächer, men det var väl ändå en aning överdrivet? Det dyker ständigt upp okända faktorer och problem.

Av säkerhetsskäl måste det t.ex. sitta en värmeväxlare (den jag letade efter, alltså) mellan motor/varmvattenberedare och värmepaket i salongen - det vore ju synd om all motorns kylvatten skulle rinna ut vid en läcka i en slang. Det är ju OK, men om man delar på systemen räcker inte mängden vatten till för värmaren, den behöver ett 15-tal liter för att fungera bra. Det här slutade med att jag måste bygga en extra varmvattentank på 5-10 liter och hitta en plats för den.

Bokhylla babord salong
Bokhylla styrbord förpik

Nå, det passade ändå bra eftersom jag äntligen fått klar den modell till ny dieseltank jag önskar mig - och som går ned genom luckan till babords stuvutrymme. Nu har jag beställt båda tankarna hos MASMA i Mariestad. Vidare har jag rensat motorrummet från gammal smutsig isolermatta. Och där, längst in, kanske både värmeväxlare, vattentank och varmvattenberedare får plats? Där inne i röran har jag också hittat resterna av en ljuddämpare, en rostig sak som får ersättas av en ny i glasfiber från Rodahl Marin i Lidköping

Ett halvrensat motorrum. Längst in skall varmvattenberedaren sitta.

Pentryt har fått en utkastare med extra genomföring och pump för sjövatten, bokhyllorna har kompletterats med bokstöd, ytterligare ett par dynor har fått ny klädsel och så har broder Nils-Göran tvingats tillbaka till Tidan för att pyssla med det elektriska - där strök en del av pingsten med. Diodlamporna i salongens tak gav en elegant extra touch och så är kompressorn till kylboxen inkopplad och testad liksom gasolspisen (jodå, han kan gasol också).

"ENO first light"

Grabbarna på skolans elprogram har byggt en snygg panel för automatsäkringar som kompletterar den gamla elcentralen och så har vi rensat på allvar bland de gamla kablarna - det var inte mycket som blev kvar till slut. Upprensningen bland kablar har också det goda med sig att jag på allvar kan ta tag i navigationsbordet och stickkojen. Det får bli nästa månads projekt tillsammans med ytterligare slipning på däcket - källaren har snart tömts på bilar och husvagnar så snart kan jag härja fritt med slipmaskin och spackel...

Med Ariel IV till Sandefjord
(juni 2004)

I början av juni, strax för terminsslutet gjorde Ingemar Andersson sin årliga inspektion i Tidan. Sarger och durkar har väl inte millimeterprecision överallt, lacken har blivit lite repad på en del ställen och navigationsbordet sitter inte ihop som det skall - ändå tyckte han att det mesta såg bra ut. Ja, förpik, garderob och toalett är jag själv tämligen stolt över. Och så fungerar ju redan pentry, radio och belysning ungefär som de skall - bortsett från att jag har slarvat bort gångjärnen till de två pentryluckorna. Vi passade också på att titta på akterskottet och fundera över hur mycket teak det skall vara i sittbrunnen. På britsarna förstås, men han vill också lägga teak i en kant runt sittbrunnen - skall det vara snyggt så skall det vara så och dessutom skyddar kanten mot vattenstänk.

Akterskott, provmontering

Ja, sedan hann jag inte mycket mer innan sommarlovet bröt ut. Efter en trivsam helg med Eie på Vänern, reste jag ut på det stora äventyret; en vecka mellan Skagen och Sandefjord som "paying crew" på jordenruntseglaren Ariel IV (med webadressen http://hem.passagen.se/ariel4). Familjen Boye-Freudenthal är den här gången på väg norrut mot Lofoten med hemresa nästa sommar via Spetsbergen, Grönland, Island och Färöarna. Min resa bestod av tre dagar med dåligt väder i Skagen, en synnerligen blåsig överfart till Mandal följd av en tämligen lugn rundning av Lindesnäs och Lista innan vi nådde målet Sandefjord.

Ariel IV vid stadskajen i Mandal.

Passage av Lista.

Under överseglingen fick vi reva och reva och reva tills Ariel IV bara förde minsta möjliga förseglet och bottenrevad stor, vinden pendlade upp mot 24 m/s (från väst förstås) och vågor och dyning nådde som värst 5 meter! Undra på att man kände av en viss sjösjuka. Det här var en nyttig repetition inför kommande resor med Kitalita – fast man undrar förstås om upplevelserna är värda kylan och obehaget?

Bland spackel och slipdamm
(september 2004)

Så är det åter dags att klä omgivningen i slipdamm. Under sommaren har det inte blivit så mycket gjort med mitt projekt, istället har jag byggt en betongplatta till ett garage hemma i Dalarna, röjt bland sly och gräs, tillbringat ett par helger på Vänern i Eies Shipman 28 och gjort en äventyrsresa runt Baltikum med min kvinna. Staden Riga har blivit vår favorit i öst och inte visste jag att det fanns ett sådant båtliv i nordöstra Polen. I Mazuriens sjösystem vimlar det av segelbåtar, en del av dem anständigt stora. Med sänkköl och fällbar mast tar de sig fram i vindlande kanaler och under låga broar. Tyvärr gick det inte att hyra en båt, till det krävdes papper på "båtkörkort".

Utsikt från pensionat Panorama i Mazurien, Polen.

Nu är sommarlovet sedan länge slut, skolan har kommit igång och sedan en månad tillbaka slavar jag åter i mitt tillhåll Tidan. Ännu så länge är källaren tämligen tom på bilar och husvagnar, så jag har fortsatt min gamla favoritsysselsättning; att spackla, putsa och slipa. Några gamla epoxilagningar på friborden har behagat krympa och så har vi ju överbyggnaden där det finns mängder av sprickor, porer och skador att ta hand om. Relingslisten har blivit en särskilt besvärlig fiende, ju mer man putsar desto mer porer dyker upp.

 
T.v. Den förhatliga relingslisten kräver en hel del spackel. T.h. Den nya sargen till luckan i förpiken.

"Du är ju svårt skadad efter att ha pysslat med segelflygplan", tyckte Anders. "Inte behöver man väl vara så noggrann på en båt." Nåja, jag kan väl börja fuska lite då, fast det gör ont. Han var på plats en kväll för att hjälpa mig med att plasta upp en sarg under förpikens nya lucka. Det blev riktigt bra och som en extrabonus konstaterade vi, att det är lika bra att överge tanken på en fast vindruta, det blir varken snyggt, starkt eller billigt och så tjänar jag både tid och pengar. Niclas gamla "doghouse" i aluminium försvann i en städning för ett par år sedan, så nu får det nog (tillsvidare i alla fall) bli ett tygkapell.

Annars börjar jag avlägset se slutet på arbetet med överbyggnaden. Nästa vecka skall jag börja montera bort skotskenor, räcken, beslag och mantågsstöttor på det att jag skall komma åt överallt och det skall bli lätatre att lacka. Det gäller att hinna med så mycket som möjligt innan det blir för kallt att jobba.

Epoxipluggar och rails
(oktober 2004)

Under hela hösten har jag jobbat med Kitalitas däck: "Power-filat" bort porer, skador, gamla skruvhål och sprickor, lagt i epoxispackel, slipat ett otal gånger och finputsat med 600 vattenslippapper. I fören, vid luckan till ankarboxen, hade kättingen ätit sig ned genom däcket, så där var det rena formgivningen. Allra svårast var ändå att rensa däcket från skotskenor, vinschar, räcken, gamla avlastare och mantågsstöttor. Rostfritt och aluminium har ju en tendens att kärva fast och en del muttrar satt verkligen på fel ställe. På babordssidan var jag bara sekunder från att greppa tag i vinkelslipen. Under två av mantågsstöttorna hittade jag tyvärr rejäla skador i relingslisten, men de gick att reparera med glasfiber och polyesterplast spetsat med några lager spackel.

 
Ovan till vänster: De gamla skotskenorna gick att lossa med milt våld. Till höger: Däcket halvvägs genom sin renovering.

Tillsammans med Peter Gustavsson i Mariestad har jag finslipat planeringen för fall och tampar. På rufftaket satt tidigare två Lewmar 7 och två Bowden 16 vinschar. För ett par år sedan kom jag över två nya självskotande Harken 32, de får bli nya skotvinschar. En av de gamla skotvinscharna, en kraftig Lewmar 40, putsar jag upp och flyttar till rufftaket där den stöttas av nya skotlås, avlastare och brytblock i en tämligen exotisk layout. En enda bra placerad vinsch lär täcka alla behov, särskilt om man är ensam om att segla. "Det är enklare att jobba i mitten av båten om det hettar till istället för att tvingas hasa sig ned i lä". De gamla Lewmar 7:orna skall säljas, men kanske flyttar jag ned de två lediga Bowdenvinscharna till akterdäck där det finns plats ledig. Fast det gillar inte Peter, ”varför lasta ned henne mer än nödvändigt”. Han gillar inte heller mina planer på en antenn- och solcellsbåge akterut, ”det blir ett alltför stor vindfång”. Jaja.

Ovan ett förslag till layout med central vinsch, brytblock, skotlås och avlastare.

Framme vid masten enades vi om två s.k. "rails", vinklade rostfria plåtar att fästa alla block i, som under däcket skall förankras i masten med vantskruv. Och det bästa av allt; jag fick en rad handgripliga tips om hur man gör bra infästningar i däcket. Under vinschen sågar man t.ex. ur det undre skalet och distansmaterialet i en snygg konisk form och täcker ”hålet” med några lager plast och matta (eller kanske hellre väv?). Det ger ett starkt ”enkelskal” att fästa vinschen i utan risk för inträngning av vatten. Under avlastare, rails och skotlås borrar man med hålsåg ut ett hål uppifrån, krafsar ur lite distansmaterial och fyller sedan hålet med expoxi. Sedan kan man antingen dra i kraftig plåtskruv eller genomgående bult i den plugg som bildas.

Det fortsätter alltså att gå så sakta framåt. Däcket är långt ifrån färdigt att lacka, men vi närmar oss.

När inredningen höll på att lossna
(december 2004)

November och början av december är i sanning en alldeles särskilt miserabel period. Mörk, dyster, för det mesta snöfri och med massor av störande jobb. Men nu är vi framme i slutet av december, julhelgen väntar runt hörnet med mycket julklappar och lite skidåkning – hemmabacken vid Romme Alpin får duga för ett par dagar, Frankrike får vänta till sportlovet.

Och naturligtvis får också Kitalita sina julklappar. Jag har köpt en dusch att montera på akterdäck, nya gångjärn till britsarna och en lucka att täcka kommande motorinstrument med och som skall få ett fönster av plexiglas. Därtill kommer limning av matta bakom kojerna samt lite kärleksfull omvårdnad med skrapa, slippapper, bets och lack. Det fanns lite mahogny kvar runt navigationsbordet som jag lyckats undvika tidigare, men som under december har fått en rejäl omgång.

Limning av isolering och ny matta bakom britsarna.

Lite grövre artilleri krävdes i stickkojen. När jag skulle montera den nya bokhyllan höll hela den gamla träinredningen på att ramla ur. Delarna var dåligt limmade men sikaflex, plastflox och grova skruvar kom till räddning ty som Ingemar sa: ”Du måste komma ihåg att sätta fast hyllan ordentligt, annars lossnar den när du möter riktiga vågor.”

 
Stickkoj med värmerör (vit, knappt synligt monterat på en trälist, just i kanten på dynan), värmeslang (svart), isolering, vit galonväv och bokhylla.

Tack vare en ledig helg och ett par hektiska dagar av jullov har jag hunnit en hel del; stuvutrymmet under britsen är tillsnyggat, röret och slangen till värmesystemet sitter på plats liksom det mesta av ny isolering och ny galonväv. Bokhyllan och en extra hylla längs skrovet är inpassade. Jag har till och med börjat ordna plats för motorinstrumenten samt för ett Europauttag till landströmmen som båda skall sitta i stickkojens tak, ut mot sittbrunnen.

De sista delarna i värmesystemet är också på gång. Ebersprächerpannan och dess bränslepump skall ju sitta akterut. Efter lite velande fram och tillbaka har jag beslutat att ta bränslet från den gamla dieseltanken som därmed skall tillbaka på sin gamla plats – nu får jag alltså åter såga upp hålet till påfyllningen, för ett år sedan plastade jag igen det…

Robert Axelsson

http:/www.kitalita.se