|
Inledning
|
2009 - Lång kall vinter - sedan Danmark När detta skrivs är det den 18 december. Jullovet är äntligen här och jag har fått tid över att ägna mig åt Kitalitas webbsajt. Till exempel vad som hände under 2009. Ja, eftersom vintern 2008/09 stundtals var riktigt kall blev det inte mycket gjort ombord vid det fåtal gånger jag besökte henne. Att det var kallt märktes snart på att vattnet frös i hinken - så gjorde också den skvätt som fanns i kölsvinet. Men vänta, var kom det vattnet ifrån? Och luktade det inte lite konstigt? Aha, det hade funnits lite "vatten" kvar i septitanken och eftersom jag antagligen hade hällt i för lite glykol samtidigt som slagen var dåligt åtdragen läckte det sakta ut och rann ned i kölsvinet där det frös. Ett riktigt skitproblem...
När våren närmade sig fick jag pilla loss
septitanken, göra ren den och se till att slangen satt bättre fast (fast det
blev nog inte riktigt gjort, jag får göra om det i vinter). Andra punkter på dagordningen var ett ankarljus av
lysdioder fastsatt under radarn, en förbättrad tätning av motorluckan, en ny
elpump för sjövattnet och så min nya uppfinning: Snören med 35 mm korkar från
kemisalen för att täta sittbrunnens självlänsar (som visade sig fungera halvbra).
Så småningom blev det i alla fall vår med polish
och vax. My Löfstrand sydde en sprayhood och i matten av maj fick jag hjälp av
Dan-Ivar och Bengt att sjösätta och masta på - lite sent kanske, men våren hade
varit fylld med andra aktiviteter.
Påmastningen hade gått utan problem, däremot
strulade det när jag skulle hänga på seglen. Slarvigt lyckades jag snurra
genuafallet runt förstaget och var tvungen att åka över till mastkranen där jag
kunde klättra upp och lossa fallet. Den sträckning jag drog på mig sitter
fortfarande i... Segling våren 2009
Seglandet blev minimalt under våren - rekordkyla
och andra engagemang tog död på nästan alla ambitioner. En enda tur blev det, i
slutet av maj när solen för en gångs skull visade sig: Just den helgen hade jag
besök av dottern Sara och jag lyckades övertala henne att följa med på en tur
till favoriten Nakarholmen - hit seglade Sara gärna under den gamla tiden då vi
hade en Accent.
Segling sommaren 2009
Tisdag 23 juni - 26,2 dm -
1195,5 dm
Precis en vecka efter vårterminens slut, efter att
jag slagit allt gräs hemma i Sunnansjö (vilket gav mig träningsverk i flera
dagar) och efter att Inger och jag firat en mycket trevlig midsommar på Åland,
var det dags att sätta fart på sommarens segling. Målet var att ta sig mot
Danmark tillsammans med Inger och ett antal utvalda kompisar, Bengt Franzen,
Dan-Ivar Jacobsson och Leif Wiik. Ingemar Nyman från Skövde har givit goda tips,
men ambitionerna var ändå ganska lågt ställda: Att prova på seglarlivet lite mer
på allvar.
När detta skirvs är klockan 20:30 och vi ligger till ankars i Vänerns trevliga fiskeläge Spiken. Solen skiner och loggen visar att det är 20 grader
varmt i vattnet - fast det tror jag inte på. Inte efter att vindmätaren
fortfarande visar 120 grader fel.
Vi, det är min gamla seglarkamrat Bengt Franzen
och jag. Efter en del palaver, vars detaljer vi inte skall gå in på här, har
Inger beslutat att möta upp i Göteborg. Och vilken tur, nu har solen äntligen
kommit tillbaka och även om det inte blåst övermåttan (i själva verket tvingades
vi motorsegla över stora delar av Kinneviken) är vi alltså framme i Spiken. I
morgon bitti drar vi vidare mot Trollhättan.
Hamnbetyg; 8,5/10 - bland de högsta i Vänern. Genomtjusig miljö och bara dålig
telefontäckning och brist på trådlöst bredband stoppar en 9:a.
Onsdag den 24 juni - 53,0 dm
Vaknade klockan 06 med lätt huvudvärk, vätskebrist förstås. Bengt snusade och
sov, så jag satte mig i sittbrunnen och läste lite Ian Rankin. John Rebus är en
deckare helt i min smak.
Vi kom iväg vid halv niotiden efter en trevlig frukost, motoriserade genom Ekens
skärgård och fick fortsätta att motorisera över hela Dalbosjön eftersom
prognosen om 0-4 m/s var i överkant (fast det började visst blåsa under
eftermiddagen). Träffade ett trevligt par från Holland medan vi väntade på att
järnvägsbron bakom Dalbobron skulle öppna, fortsatte förbi gästhamnen i
Vänersborg, slussade ned i Brinkebergsslussen och begrundade SAAB-fabriken innan
vi vid 18-tiden kom till ro på Spikön mitt emot centrala Trollhättan. Bengt hade
siktet hårt inställt på en pizza och så fick det bli på Mamma Mi.
Betyg: 6/10. Bra läge, tämligen centralt i samhället. Men en stojig krogpråm som
granne (där det kördes en vämjelig frågesport kring melodifestivalen!) och
avståndet till den enda toaletten och den våta duschen drar ned.
Torsdag den 25 juni - 32,5 dm.
Bengt hade sovit dåligt igår, men i natt har hans sömn varit djup (utom då hans
dynor kanade isär så att han höll på att tappa huvudet). Inte ens mitt tidiga
rotande efter rena kläder lyckades väcka honom utan jag kunde sitta alldeles
själv och filosofera över livet den här strålande vackra morgonen.
Efter en frukost på jordgubbar kom vi så småningom iväg från Spikön. Vinden
byggde upp och det blev lite bökigt vid ett par slussar (jag måste komma ihåg
att köpa ytterligare en båtshake innan vi åker hem). En medström på 1,2 knop
skyndade på resan och redan vid 16-tiden var vi framme vid Kungälv och letade
oss in till gästhamnen.
Fast här blev det jobbigt; en kraftig medström, stark
pålandsvind och brist på stolpar gjorde att jag satsade på att svänga in bakom
bryggan för att få upp vinden mot fören. Det gick lite trögt att komma runt, men
värst var att vi oväntat fastnade på grund. Jaja, med sin gamla järnköl sticker
hon över 1,80, men ändå. Det låg (förstås) en motorbåt ytterst och vi var inte
ens halvvägs inne på bryggan.
Och så var den dagen förstörd. Vi tvingades backa loss och drev ned mot
lästolparna som repade fribordet på styrbord sida. Aj, vad ont det gjorde! Lite
tröst i bedrövelsen var att nästa besättning ställde till det ännu värre - fast
repor syns mindre på gammal vit gelcoat...
Kungälv har sin imponerande fästning, men för två fysiklärare var det än mer
intressant att det var just här som Lise Meitner, på sin flykt från nazismen,
1938 förklarade grunden för kärnklyvning (och därmed kommande atombomber och
kärnkraftverk). Typiskt fick hon inte ens dela nobelpriset, det gick till hennes
manlige kollega Otto Hahn.
Betyg: 4/10. Medström, brist på stolpar, slitna bryggor, ingen grillplats och
långt till toalett och dusch. Å andra sidan finns mycket kulturellt att se.
Fredag den 26 juni - 12,1 dm
En kort och snabb etapp ned mot Göteborg. Vi tog oss snyggt bort från vår plats
i Kungälvs trånga gästhamn och kunde tämligen enkelt ta oss ned till Lilla
Bommens gästhamn. En (för oss) elegant nyhet hittade vi på Marieholmsbron, en ljustavla
som visar nästa öppning. Tack för det, Banverket.
Att det är strömt vid inloppet till gästhamnen visste vi sedan gammalt, så det
var inget problem. Så här tidigt på säsongen fanns tämligen gott om lediga
platser - men man får verkligen se upp så att man inte trasslar in sig i de
fasta förankringslinorna. Det är rätt smalt mellan bryggorna och båtarna blir
allt längre och längre. En tysk höll på att trycka in hela vår akter när han
försökte ta sig loss. "Urlaub die ganze zeit!" Tur att vi kom in i tid, vinden
ökade alltmer, högsta rapporterade vindstyrka på älven var 13,8 m/s.
Vi köpte jordgubbar, käkade upp resterna av gårdagens grillkorv med
potatissallad och gick på Gamle Port och tittade på fotboll, semifinal i JEM:
där Sverige förlorade mot England på straffar. På kvällen träffade Bengt sin
dotter Jenny och jag sprang på Ingemar Nyman, seglare från Skövde, som var på
väg mot först Rörö, sedan Limfjorden följt av Norge eller Helgoland beroende på
vindriktning.
Lördag den 27 juni - vilodag
Ännu en dag kan jag njuta av Sweden Hard Rock Festival på andra sidan av älven,
till finalen hade man bjudit in hårdsminkade skräckrockaren Marylin Manson som
skrek högre och värre än alla de andra.
Bengt hade en del att göra hemma, så han valde att åka hem med 12-tåget och jag
satte mig att vänta på Inger som lovat att komma från Västerås med Swebuss
Express klockan 2035. Under tiden hade jag besök av hårdrockande dottern Sara
med pojkvän Daniel och kompis Christian. Lite småplock med båten blev det också.
Och jodå, jag har köpt både en båtshake och polish att bättra på reporna med...
Ingers besök var förstås kärt. Vi började med jordgubbar och en kall drink, nu kan semestern börja på allvar.
Betyg? 7/10. Centralt och med hela Göteborg inom räckhåll, men duscharna stänger
redan klockan 22, trådlöst bredband finns inte, de vittjar ej brevlådan (jag
missade därmed ett paket med en antenn till mitt ice.net) och ack så dyrt det
är: 220 kr + 30 kr för duschkortet och 60 kr för el. Och varför måste varenda
servering i närheten hålla sig med en trubadur???
Den viktigaste invändningen är emellertid en annan och viktigare: Det saknas en
hamnkapten, någon som med fast hand kan dirigera inkommande båtar så att man
slipper 45-fotare längst in.
Söndag den 28 juni - 13,5 dm
Vi tog det lugnt på morgonen, målet låg inte särskilt långt ut: Styrsö. I rak
motvind motoriserade vi ut genom Göteborg, ett anslående panorama. Först ute på
Rivöfjorden kunde vi sätta genuan och i sakta mak, 3-4 knop, glida söderut.
Fritidstrafiken var enorm och vi fick ta motorn till hjälp för att komma upp
förbi Brustholmarna.
Tångens hamn, längst norrut på Styrsö, torde vara sällsynt olämplig för den som
vill övernatta, med långsidesförtöjning utanför bryggorna mitt i värsta svallet.
Vi gled vidare ned mot fiskehamnen, tog en sväng och hittade en plats mellan två
fiskebåtar där en segelbåt just skulle gå. Det gick hyfsat att lägga till längs
med bryggan och vi blev ensamma under natten - bakom oss låg två båtar från
Holland som var på väg norrut. Kyckling med potatissallad, vin och kortspel
avslutade kvällen.
Betyg: 6/10. Hög kaj att kättra mot och ett oansenligt litet hus för
dusch/toalett. Å andra sidan var avgiften inklusive el låg, vi hittade ett
oskyddat trådlöst bredband via Callekock (vem det nu är) och miljön var mer än
charmig.
Måndag den 29 juni - 5,3 dm
Årets första bad! Eftersom Inger inte gillar långa överseglingar tog vi en
kortare sväng söderut på bara några sjömil, till nästa ö mot söder: Vrångö.
Vinden var blygsam när vi med bara genuan gled i 2 knop utanför Rävholmarna och
tittade på ankrade lastbåtar.
Hamnen på Vrångö var riktigt trevlig med en ny pirarm där vi kunde lägga ut
ankaret på sedvanligt vis - bortsett från att linrullen kärvade så att jag fick
ta till polygripen. Nåja, vi kom in till kaj helskinnade och kunde ta en
promenad. Samhället var mindre modest än Styrsö, men i sydost hittade vi ett
trevligt bad och här begicks debuten i 20 gradigt saltvatten. Vi tvättade
kläder, käkade fisk från Vänern med egen specialsås och hade en trevlig kväll.
Betyg: 8/10. Bra läge längst söderut i Göteborgs skärgård med ny
serviceanläggning och tillgång till både affär och en enkel fiskebod med
sandwich fylld med vrångöröra. Ice.net fungerade dessutom. Inte alls fel.
Tisdag den 30 juni - 38,2 dm
Inger vaknade tidigt och tyckte att det var väl lika bra att vi gav oss iväg mot
Laesö. Enligt Ingemar Nyman skulle det vara drygt 20 dm dit, enligt plottern ca
27 med omvägarna ut från Vrångö inräknat. Solen sken, vinden lyste återigen med sin
frånvaro och vi tuffade på för motor ut mellan de yttersta klipporna förbi en
stor Walleniusbåt som låg till ankars i väntan på bättre biltider.
Lite spännande blev det när fem större och mindre lastbåtar samtidigt korsade vår väg, men det löste vi utan bekymmer liksom att vi kom ihåg hummerrevet vid
Laesö Trimmel. Men resan tog tid: Loggen visade drygt 5 knop under motorgång
medan GPS-funktionen visade knappt 10% lägre. Antingen visar loggen kraftigt för
lite fart eller också hade vi motström. Resan tog en bra bit över 6 timmar och
när vi kom fram visade loggen 38,2 dm. Något att fundera på.
Hamnkaptenen i den redan fullpackade hamnen försökte visa oss in på två omöjliga
platser, en med alldeles för smalt mellan pålarna och en plats längst in i en
rad, på grunt vatten. Jag lyckades backa oss ut ur problemen och istället
hittade vi en plats där en motorbåt just lämnade. Kan förstå varför, vi hittade
en sur familj i en motorbåt om babord och en gnällig tvåbarnsfamilj om styrbord.
Men miljön var det inget fel på. Vi vandrade omkring i hamnen, käkade en god
kyckling med pasta följt av öl och cider på Sailors Pub.
Onsdag den 1 juli - vilodag
Det här är hamnen för den svenska barnfamilj som vill söka sol och bad. Ett
barnvänligt samhälle med lekplats, fiskebåtar, några restauranger och en
fiskaffär där vi köpte räkor till en räk/pastasallad som blev verkligt god. In
över Sverige såg vi tunga cb - det lär åska en hel del och i Skara lär taket till Julahuset
ha rasat in efter ett hällregn.
Vi tog gratisbussen till Byrum, där vi besteg det
17 meter höga Laesötornet byggt helt för hand av en skomakare
i slutet av 1920-talet. Marknaden var tämligen tunn liksom hela byn. Två
(dyra) glassbåtar blev det i alla fall i väntan på nästa buss som tog oss till
Västerö där vi delade på en fin fisk med pommes och dansk remoulade.
Väl hemma i Österby blev det ett hyfsat varmt bad bland maneterna, avkoppling
och en jätteglass som avnjöts i väntan på kvällens underhållning, Crazy Duo. De
har haft tre låtar på dansktoppen och lät inte alls illa (jag köpte till och med en CD).
Betyg: 8/10. I det närmaste perfekt - bortsett från trängelsen och mängden maneter vid badet samt och ett trådlöst nätverket saknades. Å andra sidan
fungerade mitt ice.net.
Torsdag den 2 juli - 18,3 dm
Så beslutade vi att gå vidare till Västerö hamn. Fick backa ut från hamnplatsen,
men det gick bra och snart kunde vi börja den långa omvägen ut och förbi
grundflaken norr om ön, ut på Laesö Rende. Vi gick med genuan uppe, men den
hjälpte inte särskilt mycket eftersom vinden fortfarande var mycket blygsam.
Efter tre timmars gnetande med motor kunde vi, på avstånd förföljda av
Laesöfärjan, glida in genom pirarna i Västerö hamn. Snabbt hittade vi en ledig
plats nere i sydvästra hamnpiren och kunde lägga till. Fasta akterförtöjningar
monterades 2006 och fungerar utmärkt för oss, som ju har en tämligen liten båt.
Badet var ännu bättre än i Österby och maneterna var inte alls lika många. Inger
gjorde slut på varmvattnet i en hårtvätt, vi grillade på eftermiddagen och efter
en kvällspromenad längs stranden (där jag förlorade en av mina strumpor) hade vi
en lugn kväll med tunnbröd, ost, te och vin.
Fredag den 3 juli - vilodag
I väntan på besked från Dan-Ivar tog vi en lugn dag med långpromenad runt
Österby (där Inger fick hämta en tappad tröja). Bad och grill igen innan vi tog
en kvällscider på en av restaurangerna.
Västerö är ett riktigt fint ställe att vistas på med en verkligt fin hamn. Men
inte är väl dansken så gemytlig, egentligen??? Eller har vi haft otur med våra
bryggrannar? De kan förvisso segla men ger ett intryck av, om inte kaxighet, så
i alla fall ett stort ointresse. Låt oss göra en analys över vad det är för folk
som håller till här ute:
1. Öbor med glimten i ögat
Men finns det flera som vi? Med ganska liten båt som är ute på upptäcktsfärd i
lugnt tempo?
Och så hörde Dan-Ivar äntligen av sig, de var på väg hemåt genom norra
Tyskland och tänkte ta bron över till Sverige. Det blir lite väl omständligt att
mötas, men det är OK. Inger trivs bra här på Laesö och då är det ingen större
mening med att vi själva jagar vidare på den danska sidan. Dan-Ivar och jag får segla senare i Vänern.
Ringde så Leif Wiik med oväntat resultat. Han ville komma redan på tisdag. Skörden hade gått snabbare än väntat och han kan inte vara borta alltför länge från gården. Här vänder alltså resan och snart bär det av hemåt, vi får ta det danska fastlandet senare - nästa år?
Lördag den 4 juli - vilodag igen
Nu har väl ändå värmen nått sitt maximum, över 30 grader med 85% luftfuktighet
kan ta knäcken av den starkaste - till exempel mig. Vi hade tänkt åka till
saltsjuderierna, men badade istället hela dagen (jag brände ryggen förstås) och
gick på puben på kvällen och spelade gratismusik på jukeboxen.
Söndag den 5 juli - till saltsjuderierna
Solen fortsätter skina över oss, men vi beslutar ändå att ta bussen till Bylum och
därefter ta en promenad ut till saltsjuderiet, en anläggning med 20-talet åt på
nacken som tagit upp en medeltida verksamhet: Att tillverka salt.
Vatten tas upp ur saltvattenfyllda brunnar långt ut på stranden mot sydost och
får därefter sakta sjuda (men inte koka) i vedeldade plåtkar (vilket på
1600-talet gjorde slut på all skog på ön och förorsakade en omfattande
sandspridning). Idag finns det återigen gott om skog på ön och saltsjuderiet ger
varje dag över 200 kg salt.
Det var en lång promenad ut (varvid vi missade ett pausbord med bara några
meter) och en ännu jobbigare promenad tillbaka (via en intressant gård som hade
allt möjligt turistiskt till salu). Men det var gräset som höll på att göra slut
på oss - Inger är redan och jag har alldeles tydligt blivit allergisk!
Måndag den 6 juli - en sista vilodag
Det blåser allt kraftigare, flera båtar börjar röra på sig, bland annat ett
trevligt danskt par (jag tar nästan tillbaka mina tidigare funderingar) i en
mindre båt från en ort inne i Limfjorden - om vilken de har bara goda saker att
säga.
Vi tar en lång och mycket givande promenad ut längs stranden. Det är inte längre
badväder, men ändå vackert. På kvällen blir det underhållning på Captains Corner
med ett gäng som bland annat spelade irländsk musik och där det såldes öl från
det lokala bryggeriet.
Tisdag den 7 juli - en sista vilodag
Idag kommer Leif Wiik med färjan till Fredrikshavn. Vi funderade länge på om vi
skulle åka in med Kitalita eller inte. Vinden mojnade och vädret såg bra ut, det
var på gränsen till att jag tog möjligheten - men besinnade mig i sista
ögonblicket, risken för åskmoln var överhängande. Det här skall visa sig vara
förnuftigt, det åskar kraftigt längre fram på dagen.
Vi tog färjan istället, fick några timmar på fastlandet, käkade lunch på danska
smörebröd, tappade bort och fick tillbaka kameran, fikade med lärarkollegorna
Magdalena och Ola och tog så emot Leif som kom med Stenafärjan. Vi var tillbaka
i Västerö före klockan 22 efter en lång dag och kunde installera Leif.
Betyg: 9/10. Bra hamnplatser om än något dyra (170 DKr), en på alla sätt fin omgivning och trådlöst bredband via butik och hotell.
Onsdag den 8 juli - 50,1 dm
Dags att ta oss hem till Sverige igen. Prognosen från dmi.dk lovade hyfsade
förhållanden även om vinden skulle öka till 6-9 m/s på den svenska sidan.
Morgonfukten gjorde att himlen såg smått orolig ut med gott om cumulus -
förhoppningsvis skulle molnbasen stiga och molnen vänta innan de växte sig
för stora.
Vi lättade vid niotiden utan problem, satte seglen redan i
hamnbassängen och drog iväg på den långa etappen mot Sverige. Akterut mot Laesö
såg vi så småningom hur molnen började ge ifrån sig fukten, men vi seglade mot
bättre väder och fick bara några droppar på oss. Vi korsade farleden och insåg
att "de farliga skeppen är de som inte syns...".
Två tumlare gjorde oss sällskap en stund, solen stekte och vi hade en mycket
trevlig dag. Vinden ökade efterhand och vi fick en fräsande segling mot Sverige
med alltmer revade segel. Farten låg stadigt över 6 knop och det läckte allt in
en del vatten genom självlänsarna - men mina korkar reducerade skvalpet,
åtminstone så länge de satt kvar...
Tack vare plottern fick vi en perfekt insegling mot Sverige och kunde i lugn och
ro ta ned seglen i lä bakom de första öarna. För motor tuffade vi in till
Vrångö, väntade medan en Ballad ankrade i den hårda vinden, satte på kätting på
akterlinan, lossade den tröga ankarolinan, släppte med visst blodvite ut ankaret
och gled in till en bra hamnplats.
Vrångö tilltalade också Leif och vi fick en fin promenad till både Utkiken,
affären och badet. Dagen avslutades med rökt lax från Laesö.
Torsdag den 9 juli - 17,4 dm
Torsdagen började galet och fortsatte så, åtminstone för Inger. Alltför mycket
lök i såsen gav Inger magont, duschen lade av efter 10 sekunder - just när hon
tvålat in sig - och dessutom tappade hon bort sina glasögon. Det enda jag och Leif kunde göra var att ducka när hon sköljde av sig i kallvatten med slangen på bryggan.
Nå, vi kom så småningom iväg och seglade snyggt och prydligt in till Lilla Bommen - där Leif
höll på att gå upp i limningen: Just där vi tänker gå in står en kvinna och
vinkar att hon reserverat platsen för deras vänner. Ingen idé att bråka, men här
saknas verkligen en hamnkapten med pondus - någon som kan dirigera in kommande
båtar på det att man slipper ilska kvinnor och 46-fotare längst in på de
trängsta platserna.
Vi hittade en annan plats, men där saknades förtöjningslinor. Jag fick backa ut
igen till osande eder, lägga ankaret och krångla mig in igen i en ökande
sidvind.
Inger hade bokat en plats på 18-tåget och bjöd på avslutningslunch - fast vi
valde fel ställe: Snygg uppläggning men lite mat. Till råga på allt började det
regna.
Fredag den 10 juli - 57,4 dm
Regnkläder på eftersom regnet strilade ned när vi gled förbi stäven på barken
Viking och började resan uppför älven. Redan i den första slussen höll det på
att gå illa när Leif tappade sin båtshake. Jag fångade upp den med min nya,
teleskopiska från Claes Ohlson, men när jag skulle dra mig in till slussväggen
gick den båtshaken av på mitten. Sånt skit!
Leif ville gärna komma hem till sin gård före måndagen så vi kämpade oss norrut
och gav inte upp förrän vi hade passerat slusstrappan i Trollhättan. Då hade
vattnet trängt in genom både min jacka och mina byxor. Om jag skall hålla på med
det här i fortsättningen behövs nya sjökläder.
Vi lade till i Åkerssjö och försökte förgäves få våra kläder torra. Nästa gång
skall jag också se till att det finns fullt med diesel i värmarens tank...
Betyg: 6,5/10. Lugnt och stilla, hyfsade lokaliteter - men långt till
civilisationen.
Lördag den 11 juli - 57,4 dm
Regnet hängde i luften när vi vaknade och gav oss iväg igen. När vi tillsammans
med två andra båtar kom till slussen vid Bringebergskulle valde den första
båten, en Maxi 95, att ta den andra platsen och avvisade vårt förslag att lägga oss utanpå. I den ökande vinden fick vi
sura trixa oss in längst fram. Men efter att vi tankat 44 liter diesel i
Vänersborg seglade vi ifrån Maxin på bara genuan...
I ökande vind satte vi kurs direkt mot Navens fyr och visst var det skönt att ha
en plotter när vi i regnet kom dundrande in mot Kålandsö i rejäl vind.
Innanför Naven avtog vinden och vi fick ta motorhjälp förbi Spiken och Läckö och ut på
Kinneviken där det tag igen - den här gången mer än någonsin. För bara genuan fortsatte vi mot
Hällekis, högsta noterade vindstyrka var 14,8 m/s. Kitalita trivdes och gick som
tåget. Inte lutade hon mycket heller - fast efteråt upptäckte jag att hon nog
tar in vatten genom babord fönster...
I Hällekis fick jag äntligen min pizza, i en mycket enkel pizzeria med
synnerligen ärlig personal, de kom till bordet med sex kronor som jag betalt för
mycket.
Betyg: 7/10. En favorithamn trots industriområde och bullrande fläktar. Lugnt
och stilla, hyfsade lokaler och nära till affär, hantverkare och två
restauranger. Å andra sidan skuggar Kinnekulle alla försök till datortrafik.
Sista dagen. Söndag den 12 juli - 17,4 dm
Efter lördagens busväder hade vi väntat oss bra förhållanden. Men icke, vinden
dog ut igen och vi fick gå med motor hem till Mariestad (fast vinden kom
tillbaka just när vi tagit svängen in mot Mariestad). Det gick snabbt att lasta
ut, bilen startade utan problem och så kunde vi avsluta årets äventyr.
Augustisegling
Så gick sommaren med regn och mer regn. Inger och jag tillbringade mycket tid i Dalarna där vi pysslade om huset, målade vindskivor, fällde en större björk och anlade ett hallonland enligt konstens alla regler. De gula hallonen vid mammas stuga är värda att få ett nytt liv vid mitt hus.
Solen var en sällan skådad gäst och det dröjde till sista veckan på sommarlovet innan vi kunde ta det första doppet i sötvatten, vid det fina badet i Norhyttan förstås. Ett par dagar var ute och paddlade kanot, minnesvärd är turen till Grangärde med fika på turisthotellet.
I augusti bättrades vädret och vi fick tillfälle till två kortare expeditioner med Kitalita. Den första gick runt Torsö med övernattning i Brommösundet och blev minnesvärd av två skäl:
Den andra resan gick, som vår korta tradition bjuder, till Hällekis. Det här blev årets sista färd och gjordes i tämligen kyligt väder, vi var ensamma på sjön men hade en trevlig grillkväll i lusthuset.
Och så blev det höst och fredagen den 16 oktober klarade jag och Leif Wiik av
både avmastning, lyft och avspolning på mindre än tre timmar. Den här gången med
högtryckstvätt, bottenfärgen hade klarat sommaren alldeles utmärkt och klarade också avspolningen.
Tämligen omgående flyttades Kitalita till Väerprofils varmhangar där hon vilat sedan dess. Inte mycket har blivit gjort sedan upptagningen, jag skyller på extremt många lektioner under hösten och mycket arbete med tidningen Segelflygsport, mitt andra tidsfördriv.
På det hela taget har Kitalita visat sig fungera alldeles utmärkt. Hon känns väldigt trygg att segla och det är extremt lätt att reva seglen. Navigationsutrustningen fungerar perfekt liksom all el ombord. Men det finns fortfarande en del som måste tas om hand efter den här säsongen: Jag får ta tag i det efter julen.
Robert Axelsson |
Mot Danmark
