|
Inledning
|
Modifieringar och ombyggnader
S/Y Kitalita var tämligen nedsliten när jag hämtade henne i oktober 1998. Hon hade varit ett par säsonger i Västindien och jag var beredd på att lägga ned både pengar och tid på att få henne i gott skick - men kanske har det blivit något mer av bådadera än vad jag tänkte. Under de första åren seglade jag en Accent samtidigt som jag pysslade med Kitalita, men Accenten sålde jag för att par år sedan (för att få ihop pengar till bland annat en ny motor), så det var med viss förväntan jag vintern 2007 såg fram emot att segla Kitalita på riktigt.
Köl Den ojämna och poriga järnkölen var det första jag gav mig på. Sandblästring och grundmålning på verkstad och därefter epoxispackel i tjocka lager, först handslipat (!) men så småningom maskinslipat med en Festool
proffsslip. Den var dyr, men värd varje krona.
Skrov och roder Efter kölen var det naturligt att fortsätta med skrov och roder. Målet var en total omlackering av hela ekipaget. Den gamla bottenfärgen (anbragd i Västindien och säkert rejält hälsovådlig) togs bort med en kombination av en vass Sandvikskrapa, slippapper, färgborttagningsmedel och starka lösningsmedel. Friborden hade tidigare lackats om med billack, men den lacken var nästan lika hårt sliten och matt som den gamla blå gelcoaten och en totalslipning av skrov och roder
fick göras. Också här gick det åt mängder av epoxispackel för att laga småskador, insjunkningar och revor. Rodret fick
också en förstärkning på ovansidan,
nya bussningar och en ny vacker rorkult i limträ. Alla bottengenomföringar, utom
den för avgaserna har bytts, värst åtgången var kranen och genomföring vid toaletten - godset var inte många mm tjockt.
Den gamla VDO-loggen har tagits bort och hålen i överbyggnad och botten har plastats igen. Ett
nytt hål har istället tagits upp för ett framåtseende Ecopilot
ekolod (en besvärlig affär eftersom skrovet egentligen var för tjockt för
givaren, över 60 mm!). Det andra ekolodet, ett Raymarine, är fäst med
epoxi
på insidan av skrovet där det fungerar alldeles utmärkt. Det gamla hålet
för Silvaloggen har förstorats för att passa den nya loggen från
Raymarine. Också kylvattenintaget till motorn fick göras större samt fick
ett rejält vattenfilter m/större.
Ett gammalt hål till en manuell länspump plastades igen, det satt alldeles
för lågt och hade en gång lett till att båten tagit in vatten. Den elektriska länspumpen
deltar numera hål med den manuella. På akterspegeln sitter för övrigt ännu en
genomföring,
för avgasröret till värmaren.
Överbyggnaden Också överbyggnaden behövde en omlackering, gelcoaten var hårt sliten och märkt av repor, skador och
därtill en mängd sprickor där gelcoaten satt helt löst - att det fanns talrika porer kvar efter tillverkningen gjorde inte saken bättre. Med epoxispackel och slippapper har jag gjort mitt bästa, men man får inse att det någonstans finns en gräns för petigheten. På fördäck har jag också tagit upp ett hål för en ny
glasad lucka till förpiken komplett med plastad upphöjd sarg för att få en plan
yta att montera luckan på. De gamla rutorna har ersatts av nya
rutor med rostfri sarg. Den aktre rutan på babord sida har plastats igen
helt och ersatts av en öppningsbar Lewmarlucka
mitt för spisen. Luckan till ankarboxen har delats, den ena delen bildar numera underlag för ett elektriskt ankarspel
från Quick som kan styras både från sittbrunnen och från en fjärrkontroll
i förpiken.
Den gamla (säkert ändamålsenliga, med ack så fula) sprayhooden i aluminium har monterats bort. Den skulle, enligt den stora planen planen,
ha ersatts av en riktig vindruta med ett doghouse i glasfiber, men tillsvidare får det
nog bli en traditionell sprayhood i tyg.
Lackering Grundarbetet tog flera
år, men så, i november 2006
lackerades hon äntligen på Mariestads Billackering efter sedvanlig
grundmålning med epoxigrund. Lite för dyrt blev det, men bra - utom där
grabbarna spacklade över mina specialgjorda "epoxipluggar" och därtill
försökte tillverka ett nytt halkmönster. Det var inte så roligt.
Däckslayout, vinschar etc. Peket är
den bästa av Niclas modifieringar, här saknas några bitar teak men annars
är det stort och väldigt bra. Akterut har pulpit snyggas till och byggts om, bland annat
gjordes ett "hål" mitt för stegen och dessutom togs hållaren för livflotten bort (flotten
var alldeles för tung att ha hängande längst akterut och skall istället få
plats uppe på rufftaket). Ett tag tänkte jag också tillverka en rostfri båge för solceller, antenner och kanske vindgeneratorn
(om den nu är värd att återtas i drift). Nu blev det istället en
kombinerad solcells/radarstolpe från NOA som fungerar bra.
De gamla skotvinscharna
har ersattas av nya självskotande vinschar
från Harken. En av de gamla vinscharna har flyttats till överbyggnaden där den ensam ersätter de gamla fallvinscharna vilka, liksom de gamla avlastarna och skotskenorna,
har gått i pension. Hela däckslayouten har fått en översyn med
nya rena linjer.
Framme vid masten har t.ex. monterats rails med block för fallen. Alla däcksbultarna har lossats och tätats med sikaflex.
I skarven mellan skrov och överbyggnad har jag gjort ett spår
tagits upp med vinkelslip som sedan fyllts med sikaflex. Mantågsstöttorna har också lossats för översyn, riktning och
modifiering.
Sittbrunn och stuvutrymmen
Den slitna teakdurken i sittbrunnen har limmats ihop, snyggats till
och oljats (lack kommer inte på fråga enligt expertisen, det lär bli för varmt). Alla stuvutrymmen har rengjorts, målats och fått nya durkar i glasfiberklädd teak. Längst ned i babords stuvutrymme sitter numera en dieseltank à la Ballad, men
större och i rostfritt.
Akterut har länspumpen renoverats och en dusch monteras på babord sida.
”Gasolavdelningen” har snyggats upp och den tämligen enkla akterluckan har fått gångjärn
och ”vattenrännor” – liksom för övrigt alla stuvluckorna. Eftersom bara kompassen överlever av de gamla instrumenten har en del hål plastats igen och
en del nya tagits upp på akterskottet. Den stöldbegärliga plottern blir flyttbar mellan sittbrunn och salong.
En lucka (med fönster i plexiglas!) döljer motorinstrumenten, reglaget för
ankalspelet samt nivåmätare för vatten och diesel från Frigus. Mugghållare och hållare för kikare
skall det förstås också bli liksom
diverse prylväskor.
Det gamla hembyggda vindrodret gick visst sönder redan i Engelska kanalen. Resterna fick skäras borts med vinkelslip (!), hålen i plasten har lagats och ett nytt (eventuellt begagnat) vindroder skall enligt planen köpas från Windpilot i Tyskland – fast det lär dröja.
Tills dess får Kitalita nöja sig med en autopilot.
Förpik och garderob ”Du kan ju börja i förpiken”, tyckte min snickare efter att han inspekterat inredningen
just efter inköpet. Och det gjorde jag. Det började med en allmän upprustning av utrymmet under britsarna med avfettning, rengöringsmedel, färg, ny matta etc. Det fortsatte med att gammal sliten takmatta och gamla skåp togs bort och ersattes med ny matta och nya skåp med skåpluckor i äkta
hondurasmahogny – lackat i nio lager och sicklat och slipat däremellan. Lås från Linjetten, en garnering med pluggade skruvhål efter konstens alla regler, infällda läslampor, värmerör längs britsarna och ny klädsel på dynorna har gjort gott. Ett liten Lewmarlucka i taket blev pricken över i:et – fast det var en hel del jobb med att få dit den, en sarg måste byggas upp på däck eftersom fördäck ju inte är helt plant.
Garderoben fick i grunden samma behandling. Ut med gammal matta, in med ny galon med garnering i mahogny på skrovsidan. Mellanhyllor, värmerör och en uppsnyggad framsida ger viss prydlighet...
Värmesystemet
Någon gång i ett tidigare liv har Kitalita haft ett Wallassystem för värme, men både värmaren och de gamla värmeslangarna togs bort innan hon reste till Västindien. Med på köpet kom en fabriksny gasolpanna som snabbt såldes, den var alltför stor och klumpig. Nu har det fula skorstenshålet på däck pluggats igen (av en bit nygjutet däck komplett med halkmönster!) och istället har Kitalita försetts med ett vattenburet värmesystem som matas av en Ebersprächer dieselpanna med termostat på ett av skotten nere i salongen.
Längs styrbords britsar och runt förpiken går värmerör i koppar förbundna med 25 mm gummislangar. Systemet vänder i garderoben och har tre elektriska fläktar på vägen, en i toaletten och två i salongen. I toaletten sitter expansionskärlet och en handdukstork, i stickkojen sitter värmeväxlaren mot motorn samt en extra vattentank på ca 8 liter för att få balans i systemet medan cirkulationspumpen finns placerad under navigationsbordet. Via en värmeväxlare är alltså systemet hopkopplat med motor/varmvattenberedare och det går
alltså att göra varmvatten och värma motorn med värmepannan liksom motorn både kan göra varmvatten och värma salongen
om man så vill.
Det hela har fungerat alldeles utmärkt.
Toaletten Ja, sedan förpiken gjorts
i ordning fanns det liksom ingen återvändo – det var bara att fortsätta akterut i samma stil. Toalettstolen byttes ut mot en ny, utpumpen flyttades från skottet till skrovsidan och det mesta byggdes in i en ”låda” runt stolen med luckor för (de nya) ventilerna. I lådan sitter också en av värmesystemets fläktar.
Septitanken, som sitter under en brits inne i salongen, fick förstås nya slangar.
Skotten fick en rejäl överhalning med bets och lack efter att massor av gamla skruvhål pluggats. Ett väggskåp, en spegel, en lampa, nya
stereohögtalare (från min gamla Saab 900) och en uppvärmd handdukshängare kompletterar bilden. Det saknas egentligen bara ett tvättställ.
Den enda styggelsen är att jag tvingades sätta expansionskärlet till
värmare på skottet just under luckan. Det ser inte så snyggt ut. Det det
fungerade inte att, som tänkt, ha kärlet inne i toalettskåpet. Salong, durkar och kölsvin
Det stora jobbet har gjorts i salongen. Ett tag såg den ut som ett slagfält med nedriven takmatta,
demonterade paneler och upprivna britsar. Idag ser det bättre ut: I taket sitter tunn galonklädd plywood fasthållen av T-lister i mahogny
(fast taket är inte riktigt klart längst akterut). Här finns också två taklampor av strömsnåla lysdioder. På sidorna har den gamla mattan bytts ut mot galonväv, de enkla fönstren
har ersatts av
färgade rutor med ramar i aluminium och rostfritt från Ö-Metall på Hönö. Den
gamla rutan ovanför spisen har för övrigt plastats igen (!) och ersatts av en öppningsbar Lewmarlucka. Skotten har slipats, pluggats, betsats och lackats – vid navigationsbordet fick det bli nya bitar fanér
som bl.a. täcker det fula hålet efter kompassen (fast tyvärr har lite
epoxi droppat ned på det fina faneret). Sidopanelerna har knäckts
på mitten och därmed får vi större plats i salongen. Nya luckor och
bokhyllor med inbyggd belysning har tillkommit - i en av dem sitter den
gamla Sailorradion fast monterad. Samtliga dynor har fått ny
klädsel och under styrbord och babord britsar ligger två nya vattentankar i rostfri plåt förbundna med
förpikens tank via en fyrvägskoppling med kranar i kälsvinet. De gamla durkarna har bytts mot nya
i nåtad teak - med sarger runt omkring. Tyvärr var leveransen av dålig
kvalité och durkarna delaminerade! Nya durkar är på gång till nästa säsong -
dessutom bättre anpassade
till ett svällande skrov...
Det minimala kölsvinet har fått färg - risiga träreglar ger viss
fundersamhet, men har lämnats orörda.
Pentry Den största revolutionen har väl ändå skett i pentryt. Allt gammalt, bokstavligen allt, har rivits och brutits bort – det var bara luckorna som kunde återanvändas. Längst in i hörnet har det blivit en specialbyggd kylbox med vattenkyld kompressor. Den gamla tvålågiga spisen har ersatts med en ENO-spis
med ugn och under spisen sitter en glasfiberbalja à la Linjett. Nya bänkskivor har det blivit av perstorpsplatta från Hallberg-Rassy med luckor för diskho, kylbox och vinförråd! Skivan ovanför spisen kan fällas ned bakom pentryt.
Diskhon är förstås också ny med blandare för kall- och varmvatten och därunder sitter en vattenpump med expansionskärl för friskvatten och en liten extrapump för sjövatten. Bakom pentryt, under skarndäck, har skåpet fått mahognygarnering, pelxiglasluckor samt belysning. Ny faner på
hela akterskottet med prydliga lister snyggar upp. I taket skall tunn
faner med galon
och mahognylister dölja bultarna till avlastare och vinsch.
Navigationsplats och stickkoj Principen med ett navigationsbord fungerade bra, fast det har blivit nya skivor med ett nytt kantstycke och ny faner både förut, på styrbords sida och akterut. Den gamla elcentralen har behållits men kompletterats med ytterligare nio brytare i en ny elcentral. En gammal voltmätare och en gammal klocka har ersatts av bl.a. en battmeter från Odelco.
Vid elcentralen sitter också automatsäkringen till ankarspelet samt en ny
CD-radio.
I en extravåning inne i navigationsbordet har elektriska kopplingar samlats med plintar för ”stora minus” och ”stora plus” samt regulatorer för
solceller och vindgenerator. De gamla pentrylådorna har jag flyttat till gaveln av navigationsbordet och längst ned på långsidan, vid knäna, har jag tagit upp ett ”hål” och byggt en bokhylla för pärmar.
Underst i navigationsbordet sitter också två värmefläktar och cirkulationspumpen för värmesystemet. I stickkojen har den gamla väggmatten ersatts av galonväv.
Den gamla bokhyllan har byggts om och innanför den har ytterligare en
hylla tillkommit. Alla elledningar har samlats till rör och lister, längs
kanten på britsen går ett värmerör och i ”taket” mot sittbrunnen sitter
dels intaget för landström och dels motorinstrumenten.
Kommunikation Den gamla VHF-radion, en Signalman, hade problem med squelchen
och ersätts av en Sailor A1 med telefonlur (köpt på eBay). Dessutom har jag köpt en liten bärbar ICOM VHF-radio. Kortvågsradion, en äkta Sailor R108, har reparerats och kompletteras med en Sony världsradio.
Comrodantenner i masttopp och radarstolpe (samt i framtiden en bra kortvågsantenn i aktern med en jordplatta under vattenlinjen) kompletterar bilden. En bra
kortvågsantenn går dessutom bra ihop med den Furamo navtex som står på önskelistan
- fast pengarna finns inte, ännu.
Den gamla bilradion har jag bytt mot en modern Clarion CD-radio med
fjärrkontroll. På önskelistan står en ny laptop med TV-kort och
förstås DVD-läsare, men också det köpet dröjer nog några år…
Instrumentering och navigering Kitalita
var, förutom sin VDO sumlogg, försedd med Silva grundinstrumentering med logg och ekolod, en Decca-navigator,
ett trasigt Navico ekolod samt en antik Philips GPS-mottagare. Ingen nåd gavs, bara kompassen och sextanten överlevde. Nu satsas på nya grundinstrument
i ST40-serien från Raymarine komplett med
C80 plotter/radar, GPS och vindmätare samt ett framåtseende ekolod, en Echopilot. Det fanns två autopiloter i paketet, en av dem vill inte fungera, den andra fick följa med Accenten när den såldes. Men eftersom jag planerar att skaffa ett vindroder räcker det kanske med att köpa en modern autopilot
(och så småningom koppla den direkt till vindrodret). Fast, å andra sidan, en del tycker att man inte behöver
ha ett vindroder. I den stora debatten mellan att använda min laptop med
relativt billigt kartprogram och att köpa en
dyr kartplotter vann alltså kartplottern. För mig var det helt rätt val
med sin trygghet. Laptopen får ju ändå åka med tillsammans med en gammal Garmin GPS95. Belysning och batterier
Två uttjänta bilbatterier har ersattas av ett
litet men vasst Optima startbatteri samt ett stort 140 Ah gelbatteri för driften. Placeringen blir liksom tidigare under
sittrumssoffan, för om navigationsbordet och centralt i båten. Av det gamla elsystemet har bara elcentralen behållits
och nästan alla gamla kopparledningar ersatta med nya förtennade ledare. Nya läslampor och ljuspunkter har det blivit lite här och var, flera av dem kopplade via en dimmer.
I taket och vid elcentralen sitter nya spännande lysdioder som belysningar. En
landströmscentral med batteriladdare har det också blivit, komplett med ett
ZinkSaver skydd
mot krypströmmar (om det nu fungerar, en del är kritiska) och en konverter till
äkta 220 V.
Motor och reglage Den förre ägaren var mycket nöjd med Kitalitas
gamla motor, en 7 hk encylindrig Yanmar, pålitlig och med låg bränsleförbrukning på vägen hem
genom högtrycket via Azorerna. Men sötvattenkylningen var trasig och naturligtvis skulle den behöva en stor genomgång. Och nog skulle det vara bra med mera kraft, en motor man kunde lita på i alla lägen?
Efter moget övervägande har jag därför bytt till något
större, en trecylindrig Volvo MD 2020. Helt nya reglage, nya filter etc satsar jag också
på. Och med en ny motor följer också nya motorinstrument, de sitter uppe i sittbrunnen under en lucka med fönster av plexiglas. Och
bakom motorn sitter varmvattenberedaren lämpligt monterad.
Mast, rigg och segel Under våren 2007 började jag en stor genomgång av masten. Den gamla
strålkastaren var en rostklump, en del gamla trissor fick brytas loss och i
botten fanns en del korrission som jag slipade och epoximålade. På det hela
taget gick ändå masten att använda efter att Peter Gustavsson tillverkat nya
bom- och rodkickbeslag.
Däremot köpte jag en ny
bom från Seldén med snabbrev och kompletterade med
en modern Rodkick och en akterstagsspännare
från Selden. Nya segel blev det också, från Albaterossegel, och en Furlexrulle fram.
Puh, det tog aldrig slut...
|
Peter Gustafsson assisterar med masten